War
"I'm really disappointed..."
I was sitting down on the island counter with my chin in the palm of my hand. Pinapanood ko si Mommy na haluin ang Espresso. Of course, with displeasure drawn all over her face. Kakauwi niya lang kaninang madaling araw. Dapat nga, bukas pa ang uwi niya. She just can't feel the keenness to enjoy Cebu. Wala sa hulog kasing tumawag si Dad after ng dinner nila no'ng college friend niya. Nabigla siya sa nalaman to the point na napauwi kaagad siya para maglabas ng sama ng loob.
"Naka-set pa naman na ang mga plano ko for Bailey's Graduation. I was also planning to bring you guys in Cebu. I found a seaside resort there in Malapascua. Or in Bantayan Island, perhaps. That was so thrilling. Sinadya ko talagang magresearch. Kaso... mukhang malabo ng mangyari 'yon..."
The consternation look that she's wearing was too contageous that I can even feel it too. I can't blame her. My father seemed to launch a fiery missile on air, destroying her concrete plan. All thanks to me.
"My fault..."
I detached my palm from my chin and rested my arms on the countertop.
"Nawala kasi sa isip ko 'yung mga papers na kailangang tapusin. I was so irresponsible. Nagmadali agad akong umuwi."
Though I already said it to myself that I wasn't sorry for going home dahil unang-una, I'd never regret being at home for Levi. Pangalawa, alam ko namang hindi rin ako magiging productive kapag nagstay ako sa Seoul for business. But I was still accountable for Dad's absence. Sinisisi niya 'ko. And he was right. Alam ko naman. Dahil sa 'kin talaga. And I still have to make-up for it kahit pa alam ko na kung mauulit man ang nangyari, ang pag-uwi pa rin kay Levi ang first choice ko.
"Let me guess..." She pulled out a chair and sat in front of me. "Daddy mo ang may sabi niyan, ano?"
"Tama naman po siya. I'd left the papers hanging. Alam ko naman po na ayaw ni Dad 'yon. It was my fault."
She cleared her throat and sipped on her mug. She stirred it, malungkot akong tinignan.
"I'm sorry, Blaire, but I agree with him on this one." I smiled. "If we are talking about the right thing to do, tama lang na magstay ka muna sana do'n. Being there for atleast one more week won't hurt. Kahit i-rush mo na lang sana 'yung mga dapat mong gawin kung talagang gustong-gusto mo nang umuwi."
"I know. You're all right. I was accountable for it. But I honestly don't regret going home. Babawi na lang po ako..."
She nodded and smiled. "I understand. I can't blame you, inspite of. Alam kong mahirap malayo sa taong mahal mo lalo na sa sitwasyon ni Levi, he's not in a good shape. I'm not saying that your decision was wrong. But I know you could have done better than this. 'Yon din ang gustong iparating ng Dad mo. I'm sorry kung may nasabi man siyang hindi maganda. Alam mo naman 'yon..."
I nodded. "I understand po," I said. "Anyway, you don't have to cancel your plans. Pwede pa rin naman tayong mag-out of town kahit wala si Daddy."
She shrugged her shoulders before she stood up, dala niya ang teaspoon patungo sa lababo.
"I don't think so. I already cancelled it. May binebentang lupa malapit sa estates ng Tita Astrid mo sa Zambales. I'll meet the broker. Ipapakita ko rin sa Dad mo. That can be a good asset."
"How about in some other dates?"
She shook her head and went back to her seat.
"I got a tight schedule for the following weeks. Graduation lang ni Bailey ang break ko. My sched for the following months was packed. I can't move a date for my appointments. I can only cancel and make a replacement. Obviously, I can't cancel any of them."
Napabuntong-hininga na lang ako. It was disappointing. She's so busy. Nanghihinayang ako sa ilang araw na makakapagbakasyon sana kami. Stress na stress na kami nitong mga nakaraan. Ako, sa kondisyon ni Levi. Si Bailey, sa mga requirements niya. Si Kuya, as usual, sa Alta Luna. Si Dad, gano'n din. Si Mommy naman, sa mga hotel and restaurant ng Ravelo. We seriously have to consider putting our feet at leisure too. Magandang chance sana ang pagkatapos ng graduation ni Bailey. Pero hindi pa rin p'wede. Sayang.
"I heard the word plan. What is it?"
I averted my eyes to Kuya Zuriel. Halatang bagong gising. He was still in his boxers and plain white sando. Humakbang siya palapit sa 'min at yumakap kay Mommy. Mom smiled upon receiving a smack on her cheek.
"Good morning, 'Ma." He bore his eyes on me. "Good morning..."
I nodded and smiled. "Good morning."
"Good morning, Son. I brought your favorite Risretto. Napansin ko kasi na wala ka ng stock."
Kuya smiled from ears to ears.
"I'm just about to tell Chelzie. You're really the best!" Nakangisi pa rin siya, wagging his head habang tinutungo ang kitchen shelf.
Mommy chuckled. "Told you. You can never replace Mom."
He laughed. "Right."
"Anyway, we're talking about the supposed vacation. I initially planned to bring you in Cebu. Pagtapos ng grad ni Bailey. Unfortunately, your Dad can't make it. Nasabi niya ba sa inyo?"
Kumunot ang noo ni Kuya.
"Walang nasabi si Dad."
He closed the kitchen shelf, dala ang pakete ng kape. He tore it open. Titimplahin na siguro.
"He told me." He looked at me. "I was looking for a right time. Alam ko kasing nag-eexpect kayo. And it was a bad news. Nahirapan akong i-explain lalo na kay Bailey. It was my fault."
Hindi niya inalis ang mga mata sa 'kin, salubong pa rin ang mga kilay. I pursed my lips and shifted to my seat. Maiintindihan ko kung iisipin niyang kasalanan ko. Tinanggap ko na 'yon. Binalingan ko na lang si Mommy. She's watching us, clueless sa naging pagtatalo namin. Kalaunan ay tumango si Kuya, binalingan muli ang Ristretto niya.
"Ako na lang magsasabi kay Bailey."
Hindi na 'ko sumagot. Binaba ni Mommy ang kape niya, clicking her tongue.
"I'm just thinking... p'wede niyo pa rin namang ituloy ang bakasyon kahit wala kami ng Dad niyo, right? It's a good time for you to have fun. And bond?" Nilingon niya si Kuya. "What do you think? 'Di ko na kayo nakikitang magkakasama."
I immediately respond. Tumango ako, with my eyes gleaming. Kunot ang noo ni Kuya nang bumaling sa 'kin. Naalala ko ang sinabi ni Chelzie. She's right. Kulang kami sa communication, and time. And Mommy's suggestion will be best for us. Para naman makapagbonding kami. Bakas ang disgusto sa mukha ni Kuya. Ngumiti ako sa kaniya, hoping he'll understand.
"You can bring Chelzie and hopefully... Levi's awake by then."
"And if ever," I shifted my eyes to Mommy. "You can still go, hija. Ako na ang kakausap kay Martha. For sure she'll understand."
Tumango ako. "Hindi naman siguro kami magtatagal."
"Your Dad will hate the idea too." We chuckled. "So ano? It's settled, then? Sabihin niyo lang. I'll book you three rooms in Ravelo to stay."
Malawak na ang ngiti ko, looking forward for the day. Kaso umalma si Kuya. Nagprotesta. Busy daw siya. Then feud between him and Mommy arose. Hindi na lang ako nagsalita.
My lips potruded as I saw the tail end of their conversation. Mom should stop pushing it. Obvious naman na ayaw patalo ni Kuya. Baka kung saan lang humantong ang pagtatalo nila. I sighed in defeat.
Right, they were indeed busy people.
Sa huli, sumuko rin si Mommy. Hindi na kinaya si Kuya. Kumain na lang kami ng almusal. Nakasimangot si Mommy. Halatang malungkot sa naging desisyon. Tinawanan ko lang siya. Napailing si Kuya. Maya-maya pa, dumating si Chelzie. She was a havoc personified. Nang dumating siya, ang gulo gulo na ng kusina.
Matapos kumain, nag-aya si Chelzie sa ospital. Sumama sa 'min si Kuya. Naka-leave pa rin si Chelzie sa Burton Firm. Si Kuya naman, back to reality na bukas. I accepted her draw. Kahit naman 'di niya sabihin, pupunta naman talaga 'ko doon.
"Ayos na ba kayo ng Lola niya, Blaire?" tanong ni Chelzie sa front seat.
Dahil dalawa lang ang capacity ng Bugatti ni Kuya, pinagamit ni Mommy ang Chevrolet. I'll probably buy my own car too. Hindi na namin pinagmaneho si Mang Diego. 'Di rin naman kami magtatagal. I wasn't yet ready to encounter Madame Eliza. Alam ko naman na 'di ko siya matatakasan. But today wasn't the right time.
"We haven't talked yet."
Pilit kong iniiwas ang mga mata ko sa magkahawak nilang kamay. For someone like me na nangungulila sa fiancee niya, the view didn't seem healthy.
Nang makarating kami sa ospital, Kuya went to the opposite wing. May bibisitahin lang daw siya na kaibigan. Someone who met an accident and got a serious head injury. Naiwan ako sa kwarto kasama ang maingay niyang fiancee.
"Sabi niya 15 minutes lang! It's been an hour!"
I was sitting on a monoblock chair sa tabi ni Levi. I was so sick of hearing Chelzie's tantrums. Kaysa tumirik ang mga mata nang paulit-ulit, hindi ko na lang siya pinansin. Ang ingay niya. Kanina ko pa sinasabi sa kaniyang lumabas na siya at hanapin si Kuya. Ayaw naman niya. Baka raw sabihin ni Kuya, dead-over-heels siya sa kaniya.
Para namang hindi.
Hindi ko na siya pinansin. Naalala kong limitado nga lang pala ang oras ko rito. I went here for Levi, hindi para i-handle ang kaartehan ni Chelzie. I surveyed the minimal changes in his body. Sobrang nangayayat siya. Lubog ang pisngi. Maputla ang balat. This wasn't so him.
I was caressing his hair nang makarinig kami ng katok. Tatlong magkakasunod. Mabilis umaliwalas ang mukha ni Chelzie, tumuwid ng pagkakaupo sa couch.
"I guess it's him na."
The door opened and both of our forehead had creased. Bumungad roon ay hindi si Kuya. It was a man in his white polo, laying his hand forward- motioning someone to come inside.
Then a shadow flitted on the wall when the most intimidating woman I knew entered. In less than no time, my heart made a violent tremor inside my chest. She was walking confidently with her arms loosed on both sides. Umarko ang isang kilay niya, sinipat ako na parang nagtatanong kung ba't ako nandito.
Hindi ko pinakinggan ang kabog sa dibdib at tumayo, showing my utmost respect.
"G-Good morning, Madame..."
Napatayo si Chelzie. Hinagod ako ng tingin ni Madame bago siya nilingon. Nataranta siya, looking on edge. I didn't know if I was mirroring the same expression.
"M-Magandang umaga po..." it was almost a whisper.
Binalik ni Madame ang tingin sa 'kin. She doesn't have to say a word. Sapat na ang itsura niya para manlambot ang mga tuhod ko. Tumalikod siya. My shoulders slouched. Pinanood ko siyang lumapit sa body guard. Chelzie took the chance para lumapit sa 'kin.
"Hindi sinabi sa 'yo ng bruhang apo?" she almost whispered.
Nangunot ang noo ko. Nang marealize na si Ate Faye ang tinutukoy niya, umirap ako at umiling.
"I haven't checked my phone yet."
"Sinasabi ko na nga ba..."
Hindi na 'ko sumagot. I know what she's thinking. Pinag-iisipan niya na naman nang masama si Ate Faye. It wasn't her fault. Hindi naman niya obligasyong i-update ako araw-araw.
"So..."
Napatuwid ako ng tayo. Sinarado ng body guard ang pinto at iniwan kami sa loob. Muling tumahip ang puso ko. Madame walked gracefully towards the couch para ilapag doon ang bag niya.
"I was wondering kung bakit hindi bumibisita si Thaliya. 'Yun naman pala, the antagonist of their lovestory is back."
Hinarap niya 'ko, nakaarko ang kilay.
"What brings you here?"
I smiled. "Binibisita lang po si Levi."
"Oh!" She laughed, nanlambot ang ekspresyon. "I forgot. Bestfriend ka nga pala niya, ano? I'm sorry. I was just sadden na ikaw pa ang unang nakita ko. I thought I'll be seeing Thaliya first bago ang bestfriend ng apo ko."
"I'm his fiancee." Halos hindi ko marinig ang sarili ko.
She cocked her head, like she was giving me a chance to take back what I've said.
Naningkit ang mga niya. "Come again?"
"I'm Levi's fiancee." Bumaba ang tingin niya sa daliri ko. "We're engaged. Two years ago. He proposed bago ako pumuntang Seoul."
Sarkastikong umikot ang mga mata niya. Ramdam ko ang paghigpit ng hawak ni Chelzie sa braso ko. Madame, wearing her disgusted look, walked straightly to the other side of the bed. Talaga bang sa harap ni Levi niya ako bubulyawan?
"Tinuloy pala talaga ng apo ko ang kahibangan niya."
There. My heart clenched.
Hanggang ngayon. Hanggang ngayon hindi pa rin nagbabago ang opinyon niya. I was slightly hoping na mapapalambot ng kondisyon ni Levi ang matigas na no niya sa relasyon namin. I hope, she could at least grant him his happiness this time dahil deserve din naman ni Levi na sumaya. Kahit hindi na lang ako ang isipin niya. Kahit ang apo na lang niya.
Kaso hindi pa rin pala.
Hanggang ngayon, hindi pa rin nagbabago ang desisyon niya. She's still against our relationship. She still didn't want me for her grandson.
I breathed out. Nang balingan ko siya, na kay Levi na ang mga mata niya.
"Hindi ka na dapat nagpakita pa. Levi and Thaliya were doing good noong wala ka." Nilingon niya ako. "They are so happy, Blaire. So happy. Do you want me to show you their pictures? Marami 'yon. Araw-araw nagsesend sa 'kin si Thaliya."
She was smiling, like she could picture out their happy moments in her mind. I tried to hold sway over my feelings. Alam ko na 'to. Hindi dapat ako magpadala. I was completely aware na lumalabas sila noon. Hindi pumapalya si Levi sa pagpapaalam sa 'kin. Hindi naman kasi maiiwasan. Thaliya and him were in the same circle. I shouldn't let Madame falsify the real story.
Trust.
That's what I had for Levi.
My eyes didn't leave Madame when she walked around the room.
"You know what, I can see that you aren't just a typical woman. May sinasabi ka rin naman sa buhay. Your family has a good reputation. Magandang asset sa pulitika. Among the other girls, I like you better for my grandson. Better..."
She halted, looking at me. Mas humigpit ang kapit ni Chelzie sa braso ko. Ramdam ko ang mabibigat na paghinga niya. She was suppresing her anger real bad. Sa kaniya ata napupunta lahat ng galit na kinikimkim ko.
"But Levi deserves the best in life..."
Mas lumapad ang ngisi niya.
"Why would I let him settle for something better if I can even give him the best? Let's admit it, Blaire. No one's the best for my grandson but the youngest daughter of Marion Tianco. Si Thaliya lang at wala ng iba."
"We're already engaged," mariin kong sabi.
For a little while, she was taken aback. Pero magaling siya. Magaling siyang magtago ng emosyon. For the next seconds, she looked amused. Nakuha pa niyang humalakhak. Nagkatinginan kami ni Chelzie. Halos sumabog ang mukha niya sa galit.
"You're making me laugh! Do you think I'll buy that? Sobrang taas ng tingin mo sa sarili mo, Blaire. Masyado kang kampante! Ano bang pinanghahawakan mo? 'Yang engagement ring niyo? I can give you times twenty of that!"
"Kahit bilhin mo pa buong UniSilver wala kaming pake sa singsing mo!"
"Chelz!"
Pinanlakihan ko siya ng mga mata. Ako na ngayon ang may hawak sa braso niya, pero ayaw niyang papigil.
"Hindi naman ang cost ng singsing ang mahalaga rito 'e! Alam mo ba kung anong ibig sabihin no'n? Nangako ang apo mo sa kaibigan ko! Mahal niya ang kaibigan ko! Hindi 'yang Thaliya mo!"
Mas lumakas ang halakhak ni Madame. Napahawak ako sa batok ko. Chelzie should stop. Kahit na may lamat na ang relasyon ko kay Madame, gusto ko pa rin siyang respetuhin. Yelling her round would just aggrevate the situation. After all, Lola pa rin siya ni Levi.
At may pinagsamahan pa rin kami.
"Hopeless romantic pala 'tong kaibigan mo, Blaire. Parang ikaw. Alam mo, hija..." Humakbang siya palapit kay Chelzie, nakangiti. Mabilis na dumagundong ang puso ko. "Ang pagmamahal... lumilipas 'yan. Natatabunan. Nahihigitan. Ang kailangan ng apo ko? A woman with purpose. A woman who can give him better directions. Sino ba 'tong kaibigan mo?" She pulled away, looking at me with disgust. She then wagged her head, tumalikod, at muling naglakad-lakad. "Last time I heard, she's the least favorite Altaluna. Ni hindi nga magawang maipagmalaki ni Kristoff."
"Sumusobra ka na!"
"Chelzie!"
Nanlaki ang mga mata ko nang umamba ng paglapit si Chelzie. Mabilis kong hinigit ang braso niya para pigilan. She was seething so bad. Her hands were in a ball of fists. Halos maputol ang litid niya sa galit. Napapikit ako.
"Chelz! Please? Calm down!"
"Hindi 'e! Sumusobra na ang matandang 'to, Blaire, 'e! May I remind you that it's not your decision to begin with? Si Levi lang ang nakakaalam kung sinong gusto niyang pakasalanan! Why can't you just leave them alone?!"
"Leave them alone?!" Madame faced us, reflecting the same expression as Chelzie's. "Fine! I can leave Levi alone! But not alone with this pathetic woman! I barely knew my grandson anymore dahil sa babaeng ito! Dahil sa 'yo, Blaire! Bumabaluktot ang mga prinsipyo niya sa buhay! I've known him as the most responsible man pero ano ito? Inalok ka ng kasal? Katangahan! This is the stupidest decision he ever made! Hangga't hindi siya nagigising sa kahibangan niya, habang buhay akong may pakealam! I can't just leave him alone knowing na sasayangin niya ang buhay niya sa babaeng 'to! Isang..." halos idura niya ang salita. "Failure!"
My shoulders fell. Halos gumuho ang buong pagkatao ko nang marinig mismo sa kaniya 'yon. I could feel my heart breaking into series of fragments. Sana hindi ko na lang narinig 'yon. It wasn't only about my relationship with Levi. Hindi na lang ako nasasaktan dahil tutol siya sa relasyon namin. I was terribly hurt dahil minsan sa buhay ko, isa siya sa naging dahilan kung ba't naging matatag ako. She was once my asylum sa tuwing nakakaramdam ako ng panliliit kay Daddy. Isa siya sa mga nagtiwala sa 'kin at nagsabing magaling ako.
And now look at her.
Look at us.
She was using this against me.
"W-Why..." Nagkarerahan ang mga luha pababa sa mukha ko. "Why are you talking to me as if I'll just make his life miserable? Ganiyan po ba kababa ang tingin niyo sa 'kin?"
"Gusto mo talagang malaman?"
Her face squinched up. Lumapit siya sa 'kin, as if she wanted me to apprehend every word she'll say.
"You're one. Hell. Of a beautiful stone, Blaire. Very beautiful. Kaso..." Lumayo siya, shaking her head in dismay. "Walang silbi. Palamuti. Hanggang display lang. At si Thaliya?" She smugged. "Thaliya is one precious gem. She's worth everything. 'Yung tipong pag-aagawan. Hindi pwedeng pangdisplay lang. Kasi siya? May halaga. At hindi ko lubos na maunawaan itong apo ko..."
Her brow embowed, looking at me like I was the worst person she ever encountered.
"He's choosing a beautiful yet cheap stone over a precious gem!"
Pinalis ko ang mga luha ko. But it wasn't enough. Patuloy pa rin sa pagtutubig ang mga mata ko. Paulit-ulit na pinipiga ang puso ko. Habang tumatagal... pasikip nang pasikip sa dibdib.
But I had enough of it.
I had enough of the humiliation.
I had to stand for myself.
This wasn't us. This wasn't her. And I have to show her that I wasn't like what she's thinking. Siguro nga, at some point, failure ako. But not in this relationship. I wouldn't let this relationship be one of my failures.
Binitawan ko si Chelzie, humakbang palapit kay Madame, at pinilit na ngumiti sa kaniya.
"All my life, I always look up to you. I always care about what you think, about what you say. Kasi gusto ko, magustuhan niyo rin ako. Gusto ko, makita niyo rin yung rason kung ba't mahal ako ng apo niyo. Kaso nga lang, mukhang malabo na pong mangyari 'yun." I chuckled. "Hindi ko na po hihilingin na magustuhan niyo 'ko. Hindi ko na rin hihilingin na suportahan niyo ang relasyon namin ni Levi. That was too much to ask, I think. But there's only one thing I would like to ask."
Pinunasan kong muli ang mga luha ko. Mas nakita ko siya nang malinaw. She wasn't looking at me. Nakakuyom lamang ang panga niya at ang mga mata, nakatuon kay Levi.
"Respect." I smiled. "If you can't respect me as his fiancee, then just please... Respect me as a person. Kahit bilang tao na lang. Kahit pakitang-tao na lang. Kasi to tell you frankly? Wala po akong balak umatras sa kasal. At itong mukhang 'to?" I pointed my finger to my face. "You'll see this face often. Even without your consent, even without your support, I'll marry your grandson anyway. And whether you like it or not, I'll carry the same name as yours. So might as well respect me... or displease yourself forever."
My words seemed to pull a trigger to her gun. It was about to fire a blast. But before it could, nilampasan ko na siya. I couldn't bear another humiliation. Spare me. Nakakadurog din kasi talaga. Alam ko naman na ayaw niya sa 'kin. Pero deserve ko ba 'to? Deserve ko bang marinig ang lahat ng 'to? Hindi ko tuloy alam kung alin ang totoo sa magkaibang version ng Eliza Gilmore na nakaharap ko. Was it the one who told me that I was amazing? Or was it the one who made me feel so worthless?
Hindi ko alam.
Minsan talaga, mapapatanong ka na lang kung nagbago ba ang ugali ng isang tao, o nagbago lang ang pakikitungo niya sa 'yo. O baka naman, nakamaskara lang talaga siya noong unang nakaharap mo.
Ewan.
Magulo.
Sobrang gulo.
I could feel Chelzie trailing behind me. I was wiping my tears, halos lamasin ko na ang pisngi ko dahil hindi maampat ang pag-agos ng mga walang'yang luha. But before we could reach the door, we halted.
"He's not going to marry you, Blaire! Never!"
Marahan akong pumihit paharap, and I immediately regretted it. Nakakuyom ang panga ni Madame. Everything in her was in tensed. Maging ang dalawang palad niya, nakakuyom. She's really getting bent out of shape.
"I just tolerated my grandson's delusion once but I won't tolerate him again this time! Pangalan mo lang ang nagpapabango sa 'yo, Blaire! Pamilya mo lang ang nagpapaangat sa pagkatao mo! Pero kung wala sila? Isa kang basura!"
I inclined my head down, not wanting to look at her. Not wanting to hear anything from her. But it was pierced deeply to my head. It was making a deep cut in my chest.
I should go out.
I should run.
I shouldn't listen to her anymore.
Pero... para akong nanghihina.
"Kaya kung iniisip mo na hahayaan kong magpakasal siya sa 'yo, nagkakamali ka! As long as I'm here, I won't let your fantasies do come true!"
Chelzie cursed under her breath. She's losing her patience too. Mabuti na lang. I have to thank her for being here. At least, I don't have to deal so much with Madame's hostility. So I did what I think was right. Ginawa kong diversion ang pagpapakalma kay Chelzie.
Kasi sabi ni Mommy, hindi raw dapat pinapatulan ang taong galit. Between the two of you, ikaw ang kalmado. Ikaw ang mas nakakaunawa. Ikaw dapat ang magparaya.
Kasi kapag nagalit ka, talo ka. Sa huli, magsisisi ka.
Mahirap bawiin ang mga salitang nasabi na.
Siguro, someday... matatauhan din si Madame. Tapos marerealize niya, sobrang sakit na. Then she'll regret everything. She'll feel sorry for everything.
Kaso... hanggang regret na lang 'yon.
Kasi kahit ilang sorry pa ang sabihin, nakabaon na ang mga nasabing salita sa puso ng taong nasaktan. Kasi ang mga salitang binitiwan nang may emosyon, hindi sa isip tumatatak.
Sa puso...
"Hindi niyo po ata alam ang sinasabi niyo, Madame," said by a barritone voice.
All eyes shifted to the person who just entered. Binagsak niya ang pinto. Like a starless night sky, madilim ang mga mata niya. His lips were in a thin line, luluwa ang puso ng kahit na sino sa kaba. Mabilis na lumapit si Chelzie sa fiancee niya, anchoring her arms to his.
"You're right. Marrying your grandson is one of my sister's fantasies. Pero hindi niyo po ata kilalang mangarap ang mga Altaluna. You don't have even a single clue on how good we are in chasing our dreams."
Umismid si Madame. "Then tell your sister to keep on chasing, Zuriel. Hanggang paghahabol lang naman ang kaya niyang gawin."
"Talaga!" the bravest woman butt in. "Kahit itago mo pa ang apo mo diyan sa palda mo, kayang kaya ka naming hubaran—"
"Chelzie!" Pinanlakihan ko siya ng mga mata.
"Blaire!" Tunog nauubusan na ng pasensya si Madame. "Sino ba 'tong intrimitida na 'to—"
"Don't you dare talk to her that way!"
"Zuriel!"
Napahilamos ako sa mukha ko. Chelzie was trying to square him off. Ngayon na nandito na si Kuya, mas mahihirapan ako. Nonesense ang pagpipigil ko sa sarili ko kung ayaw nilang magpaawat. Alam ko naman na ginagawa lang nila 'to para ipagtanggol ako. But I can handle myself. And they should let me handle the situation too. Kung magpapadala kaming lahat sa emosyon, sasabog ang kwarto na 'to at magkakaro'n ng lamat ang pamilya namin. I shouldn't let that happen. Because if it will...
Levi and I will suffer.
Tita Martha and Mommy will suffer.
Masisira pati ang magagandang relasyon na nabuo ng mga pamilya namin.
"Madame..." I breathed, sounded pleading. "Please? Tama na po. Kahit anong sabihin niyo, hindi niyo po ako mapipigilan. Hindi po ikaw ang magsasabi kung sinong pakakasalan ni Levi. Mahal ko po siya. At alam ko pong mahal niya rin ako. If you want to hide him from me, fine. Gusto niyo siyang ilayo, fine too. But I also want you to know that I won't back down. We already spent two years being away from each other. At kinaya po namin 'yon. Hindi po ako susuko lalo na ngayon na malapit na kaming ikasal."
"Ikasal..." she echoed. "Proud na proud ka talaga na inalok ka ng kasal ng apo ko, ano? Masyado kang nagmamalaki! 'E hindi rin naman mangyayari 'yan kung 'di ko hinayaan-"
"Exactly! Bakit hindi mo na lang din sila hayaan ngayon?"
"Stupid! Kaya ko lang naman hinayaan ang apo ko, dahil alam kong mahina ang puso niya! Obstructing him from the things he wanted to do will just aggravate his condition! Kaya kahit hindi ko gusto, hinayaan kong alukin niya ng pesteng kasal ang kaibigan mo!"
"'Then just leave them-"
"Alone?" she finished the last sentence for Kuya. Mahina siyang tumawa. "Naniniwala akong gagaling si Levi, Zuriel. Magiging malakas ang puso niya at darating ang panahon, kayang kaya niya ng iwan ang kapatid mo!" Nagliliyab ang mga mata niya nang tapunan ako ng tingin. "Kaya kung ako sa 'yo, 'wag kang pakampante! Make full use of the time that you still have someone you can refer to as your fiancee! Because once he recovered, I'll make sure that he'll marry no one but Thaliya Tianco!"
Kuya's fists were rock-hard. Kung hindi lang babae si Madame, baka kanina pa niya ito nasuntok. He treathened to come near her, maagap namin siyang hinawakan ni Chelzie. I whispered to him, telling him to calm down. Pero hindi siya nakinig.
"You can't bear the thought of risking his health but you can bear the thought of hurting him emotionally?! Really, Madame Gilmore?!"
Madame was taken aback, napansin sigurong nahigitan ni Kuya ang galit niya. Chelzie and I were holding him as tight as possible, natatakot sa pwede niyang gawin.
"You just belittled my sister here dahil lang sa palagay mo, mas may kayang humigit sa kaniya?! Come on! My sister was away for two years straight at tingin mo bulag ako?! You took the chance to play a fucking cupid between him and your favorite girl! Pero ano?! May nangyari ba?!"
Mabilis nawala ang takot sa mga mata ni Madame. She laughed her heart out.
"Zuriel... Do you really want me to answer that?"
Kuya soothe down. Slightly. I loosened my hold to his arm. Naluluha ang mga mata ni Chelzie sa galit habang hinihimas ang braso ni Kuya, may kung anong binubulong, pinapakalma pa rin siya. I breathed. Kuya's jaw clenched.
"Just accept it, Madame. Kahit anong pilit niyo, sa kapatid ko pa rin uuwi ang apo niyo."
Madame gritted her teeth. "Hindi mo alam kung anong kaya kong gawin."
"At hindi mo rin alam kung anong kayang gawin ng pamilya ko," he rebutted, mas madilim ang mga mata. "Underestimating my sister means underestimating my family too. You'll run a senate campaign next election, right? I swear, you'll regret mocking with Altalunas."
Kuya stormed out of the room, mabilis siyang sinundan ni Chelzie. Bumuga ako ng hangin at hindi na tinignan si Madame. I was afraid she wasn't yet satisfied. Baka ma-realize niya na may hindi pa siya nasasabi at bigla na lang akong sigawan ulit.
Paglabas ko ng kwarto, naabutan kong pinapakalma ni Chelzie si Kuya. They were sitting on the floor. Nakasandal si Kuya sa pader, while Chelzie was kneeling beside him. There was a drop of tear beside his eye, bakas ng sobrang galit. I was stucked staring at them. 'Di alam ang gagawin. Should I approach Kuya? Alam kong marami akong gustong sabihin. But at this point, hindi ko alam kung anong dapat. Anong dapat niyang marinig? Anong ayaw niya? Should I thank him for defending me? Should I say sorry? Naiipon na lahat ng kailangan kong sabihin pero hindi ko man lang maikilos ang mga paa ko.
I exhaled. I have to do this. I was the reason, after all.
Pero hindi ko pa naigagalaw ang mga paa ko, natigilan na ako. I saw him. Again. In my downcasting moment. He was wearing a black v-neck shirt and brown chinos. He was standing at the middle of the corridor, hindi ata talaga pwedeng wala siyang hawak na paperbag. Sa postura niya, he seemed suprised too. Sino ba namang hindi? Makakita ka ba naman ng tatlong tao na parang ewan sa gitna ng corridor. May isang naiiyak sa galit, isang nagpapakalma, at isang hindi alam ang gagawin.
Nakauwang ang bibig niya, naglalaro ang pagtataka sa mga mata. I was confused too. And curious. Bakit ba siya nandito? Bakit ko siya palaging nakikita rito? Was he really sicked? May binibisita?
Someone tapped my shoulder. Tinanguan ako ni Kuya. Hindi na ako nakapagsalita, nilampasan niya kaagad ako at dumeretso sa elevator.
"Pinauna ko na si Zuriel. Kukunin pa niya 'yung sasakyan sa parking 'e. Let's wait for him outside?"
Hindi ako kaagad nakasagot. Napalingon ako kay Jehoram. He was still there. Nakatayo, as if he knew na gusto kong lumapit. Na kailangan ko ng kausap. Napabaling ako kay Chelzie. I can't just nod at her. There seemed like some demon who was pulling me to stay and my fragile heart who was suddenly conspiring with the demon wasn't even helping.
Kumunot ang noo ni Chelzie. She followed my line of vision. Nang bumalik sa 'kin ang mga mata niya, nanunukso ang mga ito.
"Kaya pala parang ayaw umuwi ah!" Sinundot niya ang tagiliran ko.
"Chelzie!"
She laughed like evil. "Wanna talk to him?"
Napaisip ako. My heart was saying yes. But it's my mind who was asking why. At sa pagkakaalam ko, it wasn't demanding for answers at all. Sa huli, it will still say no. Solid. It always turn a blind eye to anything my heart yearns for. But I knew better. This heart of mine was made stubborn. Marunong din magrebelde. It could even declare a war to fulfill whatever it would be bent on.
"Yes, please? I want to talk to him."
And yes, my heart reigned this time.
***
393Please respect copyright.PENANAOM6Nb5ev2i
393Please respect copyright.PENANAt6Ko2Q0pT8
393Please respect copyright.PENANA2heDx9TGsb
393Please respect copyright.PENANA5EyJoZkLJa
393Please respect copyright.PENANAAefoKmBmvp
393Please respect copyright.PENANAFZRkXm6aQe
393Please respect copyright.PENANAfzb9Ge3Nhu
393Please respect copyright.PENANA6rZzjHfFQh
393Please respect copyright.PENANAxgfwm3C7Wx
393Please respect copyright.PENANARH9JwOVMLa
393Please respect copyright.PENANAPNOIoobEiv
393Please respect copyright.PENANAAU79S4rYkA
393Please respect copyright.PENANAVV7Ip7TYhM
393Please respect copyright.PENANA5ORbwtvHGS
393Please respect copyright.PENANAnfaB0rmAih
393Please respect copyright.PENANA6Tqbt1tYM3
393Please respect copyright.PENANATpGAvZY8UZ
393Please respect copyright.PENANAJ7wBWouN2R
393Please respect copyright.PENANAaTk7W5LS2i
393Please respect copyright.PENANALmHCJq2QZS
393Please respect copyright.PENANA2kS7HSGqWm
393Please respect copyright.PENANA5ZsCMQDU0W
393Please respect copyright.PENANARnSDqFEsgz
393Please respect copyright.PENANAIl4cFQqon5
393Please respect copyright.PENANAqphiHwoUDC
393Please respect copyright.PENANAf2FqhA2GpI
393Please respect copyright.PENANA3YLlbdHXst
393Please respect copyright.PENANAkBdxrUNUrY
393Please respect copyright.PENANAGSPLUGrYBl
393Please respect copyright.PENANAyoDFImHiSZ
393Please respect copyright.PENANAx1dsY79nvs
393Please respect copyright.PENANANq3mGx8WX6
393Please respect copyright.PENANAuSNAGFjYxV
393Please respect copyright.PENANAg03i41mzbS
393Please respect copyright.PENANAmaZ9saoPIV
393Please respect copyright.PENANAbnOLsFFsHt
393Please respect copyright.PENANAJC4mFx8YrA
393Please respect copyright.PENANAdly98oeTcs
393Please respect copyright.PENANAZD6sKrorqF
393Please respect copyright.PENANA6K0xMAmE27
393Please respect copyright.PENANAW3aonMGnZw
393Please respect copyright.PENANAXafU44Vhg8
393Please respect copyright.PENANAz0hdetlXGz
393Please respect copyright.PENANAAAzmLkdlCe
393Please respect copyright.PENANAIPyUAMs5CT
393Please respect copyright.PENANAyv80L2ipl8
393Please respect copyright.PENANAXQJwT1BG40
393Please respect copyright.PENANAOova3kfdtO
393Please respect copyright.PENANAXG8rLwKesF
393Please respect copyright.PENANAJX5xdQV5G6
393Please respect copyright.PENANA5IVxGhYk8J
393Please respect copyright.PENANAhAyunkCmrM
393Please respect copyright.PENANAVYYMHY9dwR
393Please respect copyright.PENANAZvtAhq0moh
393Please respect copyright.PENANAOJrcrSNIjM
393Please respect copyright.PENANARxOV0VTPDJ
393Please respect copyright.PENANAmwm1qOmZ0I
393Please respect copyright.PENANAbtwzbpY20u
393Please respect copyright.PENANAIHKImFCmSQ
393Please respect copyright.PENANAEG9DtBrqgD
393Please respect copyright.PENANAroLnzdXfC4
393Please respect copyright.PENANAz23B5xKrW9
393Please respect copyright.PENANAoskraRJ5G7
393Please respect copyright.PENANAiFoH6OaERO
393Please respect copyright.PENANAyjVWisojmb
393Please respect copyright.PENANAWHimKXQif1
393Please respect copyright.PENANASmiU7Sg7Ku
393Please respect copyright.PENANAcvplt6r0a4
393Please respect copyright.PENANAWqZM3xHQd3
393Please respect copyright.PENANAC4il3q4j7E
393Please respect copyright.PENANAGGX1uDQ9nR
393Please respect copyright.PENANAp2Se29LQa2
393Please respect copyright.PENANAPG2GJhGBcL
393Please respect copyright.PENANACv3ThNywKg
393Please respect copyright.PENANA55QdfDih1j
393Please respect copyright.PENANApwZYMgxLaY
393Please respect copyright.PENANAv5Z8I03aLQ
393Please respect copyright.PENANAxu3FIX4pna
393Please respect copyright.PENANAQCWHpdJhlL
393Please respect copyright.PENANAobXvgEhpX1
393Please respect copyright.PENANA7nuW4hFl7K
393Please respect copyright.PENANAqeByJSGXpO
393Please respect copyright.PENANAjJ3HG21OK3
393Please respect copyright.PENANAQJs00lMSkq
393Please respect copyright.PENANACXqTj4kNf8
393Please respect copyright.PENANAULc58ClmTm
393Please respect copyright.PENANAtW3ZWiOZhZ
393Please respect copyright.PENANASg7HDpUoX3
393Please respect copyright.PENANAuG9jUDlxnb
393Please respect copyright.PENANAmfVuM8pWQE
393Please respect copyright.PENANABwAYzJaSHW
393Please respect copyright.PENANAM9MiZ7JxtU
393Please respect copyright.PENANAY6PbRM3z4l
393Please respect copyright.PENANArXjCPdiCv9
393Please respect copyright.PENANAEEmEa2KHfF
393Please respect copyright.PENANAlLYlMQAPwS
393Please respect copyright.PENANADPqf1NyobG
393Please respect copyright.PENANAfxPxmZCyHn
393Please respect copyright.PENANAbvWDZuLdQv
393Please respect copyright.PENANAZfLCi3oPg9
393Please respect copyright.PENANALWiLA1Nriv
393Please respect copyright.PENANANcDvfCapRA
393Please respect copyright.PENANATVGVM6vPMu
393Please respect copyright.PENANAq8kcklbjro
393Please respect copyright.PENANARhfXRVte4L
393Please respect copyright.PENANAnpEBov66gt
393Please respect copyright.PENANAI5RmhEqVeq
393Please respect copyright.PENANAMEWtHdZdQJ
393Please respect copyright.PENANAhYYJ08Pt9I
393Please respect copyright.PENANAE7CL8Uu2ma
393Please respect copyright.PENANA25pgKR4Acn
393Please respect copyright.PENANAKTdfCXrhU1
393Please respect copyright.PENANAJKpOZljrhn
393Please respect copyright.PENANA6UroXrWvcf
393Please respect copyright.PENANAXXQ7BD5SNa
393Please respect copyright.PENANAzt33E6G42O
393Please respect copyright.PENANA0eL1Q74Kis
393Please respect copyright.PENANAmhxcYmAzmD
393Please respect copyright.PENANAfanUqKhEd9
393Please respect copyright.PENANAZPyCMOhK16
393Please respect copyright.PENANAbvlA0Myj4h
393Please respect copyright.PENANAgAzzpC6m0n
393Please respect copyright.PENANAguqU8FxVj7
393Please respect copyright.PENANA3hq6iYLUid
393Please respect copyright.PENANA01gWQCPwcp
393Please respect copyright.PENANApRa66XdMGe
393Please respect copyright.PENANA6NuKvHz6Rl
393Please respect copyright.PENANACVU18tr2Sk
393Please respect copyright.PENANAhfwnmHYGQa
393Please respect copyright.PENANA2HbdcXIgMa
393Please respect copyright.PENANAubGoecs5GZ
393Please respect copyright.PENANAhGOPz9KCEN
393Please respect copyright.PENANAWbTBLnU5kC
393Please respect copyright.PENANAbKlAVkPYCT
393Please respect copyright.PENANAHlp3ErZoPl
393Please respect copyright.PENANAC8os9eg0jv
393Please respect copyright.PENANAW8aFA3zzMa
393Please respect copyright.PENANAuZK328diVd
393Please respect copyright.PENANAjAN4P0MP7d
393Please respect copyright.PENANAdpWAaPNiM8
393Please respect copyright.PENANAqbgVYsK2r7
393Please respect copyright.PENANAfbj0tfnQ5t
393Please respect copyright.PENANAKkZQWGxywz
393Please respect copyright.PENANAYbqx6IitMR
393Please respect copyright.PENANALJTBAFfPUD
393Please respect copyright.PENANAl6PPkYj3Cx
393Please respect copyright.PENANAjfWsOqfsV5
393Please respect copyright.PENANAycEuV6QtoW
393Please respect copyright.PENANAmf4gbIsgNA
393Please respect copyright.PENANAZcBLIQtSb1
393Please respect copyright.PENANAOFOlqdbqWf
393Please respect copyright.PENANAOc3XHEVQgG
393Please respect copyright.PENANAifshyuOVmW
393Please respect copyright.PENANAKzb62ofXqn
393Please respect copyright.PENANAGSS9RmkIW1
393Please respect copyright.PENANARTkJB14auS
393Please respect copyright.PENANA1gCQUQlBJn
393Please respect copyright.PENANAMi3WsvdctF
393Please respect copyright.PENANA93IyTIri1a
393Please respect copyright.PENANA4MtQ5fGopY
393Please respect copyright.PENANAzhAoN6RYuQ
393Please respect copyright.PENANAII4G2MjVPa
393Please respect copyright.PENANABnbWVmg6Kc
393Please respect copyright.PENANAaZX6Kpp5ho
393Please respect copyright.PENANAA5eKgivOdP
393Please respect copyright.PENANAFPC6jDmcpc
393Please respect copyright.PENANApu8K0Un0v6
393Please respect copyright.PENANAtmAI8X6jxZ
393Please respect copyright.PENANAtQuFvgiX5B
393Please respect copyright.PENANAqEgtVjU4R3
393Please respect copyright.PENANAjNBrdsLA3y
393Please respect copyright.PENANATYV4byrXRw
393Please respect copyright.PENANAUpexqrxecA
393Please respect copyright.PENANAiRbrMrOW1e
393Please respect copyright.PENANA4Zsc7szHCt
393Please respect copyright.PENANAvRqmzrGUkO
393Please respect copyright.PENANAzbo8zrBkpC
393Please respect copyright.PENANAzlHsIAxPFl
393Please respect copyright.PENANAxhxDSRYojy
393Please respect copyright.PENANAHaSmu3vWV5
393Please respect copyright.PENANAwfqT9bGV3w
393Please respect copyright.PENANAA0WUC90iqz
393Please respect copyright.PENANABoH5V6pc3O
393Please respect copyright.PENANARY7hV4fsNw
393Please respect copyright.PENANAciYYZmtWTn
393Please respect copyright.PENANABipJsQ9HJJ
393Please respect copyright.PENANAinKpwCSNzh
393Please respect copyright.PENANAJVFPMJe0Wq
393Please respect copyright.PENANAziX8gHIkxh
393Please respect copyright.PENANAVd5cRr5KNs
393Please respect copyright.PENANA2pcdtSiN0T
393Please respect copyright.PENANA2Fz94ywvav
393Please respect copyright.PENANAQjPbAgGo0I
393Please respect copyright.PENANAs0QhWure6k
393Please respect copyright.PENANA7fbyUHdUTv
393Please respect copyright.PENANAlbIcOHCToj
393Please respect copyright.PENANARAlVzdrTYz
393Please respect copyright.PENANAu9aAvcorle
393Please respect copyright.PENANA6Ip6pndNLW
393Please respect copyright.PENANALEn2S48bCa
393Please respect copyright.PENANAAtj0JqSwuz
393Please respect copyright.PENANAQ4WKq8cToH
393Please respect copyright.PENANAOquXprpTJn
393Please respect copyright.PENANAXGwWsOp7GI
393Please respect copyright.PENANAMe8yT1gH91
Proverbs 4:23 |393Please respect copyright.PENANADl6fux28vs
393Please respect copyright.PENANAukmEeiWrX2
Above all, guard your heart, for everything you do flows from it.